En förskollärares hjärngympa
Kategori: Allmänt
I skolan pratar vi mycket om lekens betydelse. Det där med att barnen "bara lekt" idag. Och det är ju , som vi alla vet, helt fel.
Men en idag slog det mig hur mycket vi som förskollärare gör (okej då, ärligt talat är det 2.5 år kvar tills jag är förskollärare, men ni fattar)
Hjärngympa alltså. Under mina första dagar på jobbet, praktiken och när nya barn skolas in är mitt största problem att jag ska lära mig namnen på barnen. Men inte nog med det. Vi ska också håll reda på vad barnens föräldrar heter, också gärna vart de jobbar och vad de kör för bil.
Vi vi ska också ha koll på om barnen har några djur, och vad de heter. Farmor, farfar, mormor och morfars namn ska också läras in. Och deras husdjur. Sen är det en självklarhet att kunna barnens syskons namn. Man ska gärna känna dem också.
Tillbaka till barnen. Självklart lär man sig inte bara barnets namn. Man lär sig också om ungen tycker om potatis och vill ha två till lunchen, eller inte tycker om det, så det räcker med en halv. Somliga vill ha såsen på potatisen, andra vill absolut inte att maten på tallriken ska blandas.
Jag jag hade inte en tanke på hur många man lär känna. Inte bara barn, utan också föräldrar. Hur tydligt man kan para ihop rätt barn med rätt förälder. Sen kommer hjärnjympan tillbaka när man ska försöka komma ihåg hur många potatis hen åt.
Idag är en av alla dagar som jag kom hem från jobbet, helt slutkörd, men alldeles varm i hjärtat. Jag är fullständigt övertygad om att jag valt rätt, det går inte att beskriva hur lyckligt lottad jag känner mig när jag får gosa med, umgås med, bråka med, busa med och söva de underbara små liven!
